När höstkläderna blir ditt gömställe efter sommaren

Louise Pilkvist Författare

Sluta gömma dig och dina semesterkilon bakom oversized-tröjor. Lär dig bryta cykeln och hitta friheten i att välja kläder som visar ditt riktiga jag.

Varför oversized-tröjor känns som räddningen

Klockan ringer 06:30. Du rullar ur sängen och går mot garderoben.

Plockar upp jeansen som satt perfekt i maj. Sneglar på den där blusen som fick dig att känna dig så himla fin på midsommar.

Men nu...

En hel sommar av glass vid havet, spontana fredagsmys och "vi är på semester"-mentalitetet har passerat...

Jeansen känns som en anklagelse.

Du lägger ner dem i lådan igen och sträcker dig efter den stora, mysiga tröjan. Den som sveper om dig som en varm, förlåtande kram.

Den som döljer allt det där du inte vill hantera just nu.

Du är långt ifrån ensam om detta

Du är en av miljoner som just nu känner exakt samma sak.

Sommaren har denna förrädiska förmåga att lura oss. Vi tänker att vi ska "bara koppla av lite", "njuta av livet", "inte vara så fixerade vid kost och träning".

Och det är inget fel med det! Verkligen inte.

Men någonstans mellan första semesterveckan och sista dagen i augusti hände det där som alltid händer.

Kläderna blev stramare. Energin lägre. Kroppen började på något sätt kännas... främmande.

Och nu när löven börjar falla känns det som en lättnad att kunna gömma sig under lager av mjuk ull och fleece.

Men vet du vad - att gömma sig löser ingenting. Det gör bara att vi skjuter upp problemet till senare.

Och med problemet menar jag inte att din kropp har förändrats.

Jag syftar på att du det som gnager inom dig - att du inte tog hand om dig i sommar, att du inget gav dig själv det du egentligen förtjänade istället för glass, drinkar och att komma ur i ofas med dina hälsosamma rutiner.

Vad händer när vi gömmer oss?

När vi väljer den lite för stora tröjan framför den något tajtare blusen så gör vi mer än ett klädval.

Vi säger till vår hjärna: "Det här är något jag inte klarar av att hantera."

Och hjärnan, som är otroligt smart, börjar leta efter fler sätt att undvika obehaget på.

Kanske börjar du undvika speglar.

Kanske slutar du träffa vänner som du tränade med innan sommaren.

Kanske börjar du tröstäta mer för att döva känslan av besvikelse över dig själv.

Det här innebär inte att du är svag på något sätt.

Det innebär bara att du är mänsklig som undviker det som gör dig rädd, orolig eller ledsen.

Men att vi gömmer oss hjälper oss inte framåt.

Den här enkla insikten förändrar allt

Nästa gång du står framför spegeln och drar ner tröjan extra mycket för att dölja midjan - stanna upp en sekund.

Lägg handen på hjärtat och ta ett djupt andetag ända ner i magen.

Andas sedan ut dubbelt så långsamt genom munnen.

Fråga sedan dig själv: "Vad försöker jag egentligen gömma mig från?"

Är det kilona? Eller är det känslan av skam över att du "tappade kontrollen" under sommaren?

Är det kroppens förändring? Eller rädslan över att behöva börja om igen... igen?

I Acceptance and Commitment Therapy ser vi det här ur ett helt annat perspektiv. Vi skiljer på vad som är fakta och vad som är tankar.

Fakta: Ja kroppen har blivit större

Tankar: Alla historier vi berättar för oss själva om vad det betyder. "Jag är svag", "Jag klarar ingenting", "Det här kommer aldrig att fungera".

Vi kan inte trolla bort att kroppen har förändrats, inte precis i detta ögonblick. Men vi kan välja hur vi tänker och ser på oss själva i denna stund.

Varför våra tankar inte är sanningar

Din hjärna är designad för att skydda dig.

När den känner sig hotad - som när du står framför spegeln och din kropp har förändrats - då aktiveras ditt alarmsystem.

Plötsligt börjar tankarna mala:

"Du såg så bra ut i våras."

"Alla kommer att märka att du gått upp i vikt."

"Du kommer aldrig att komma tillbaka till din gamla form."

Men som jag nämnde ovan är inte tankar och fakta samma sak. Tankarna är bara hjärnans sätt att försöka hålla dig trygg och säger från upplevd fara.

Problemet är att den här typen av "säkerhet" (alltså tankarna) håller begränsar dig.

Vad händer när vi slutar gömma oss?

Stanna upp och fundera över detta:

Hur mycket mental energi lägger du på att dölja, justera, täcka över din kropp just nu?

Vad skulle du kunna göra med all den energin istället?

Alltså hur många minuter per dag lägger du på att: Välja kläder som döljer dig istället för uttrycker vem du är? På att undvika speglar? På att oroa dig för hur du ser ut?

Om det är 20 minuter per dag blir det över 2 timmar i veckan. Det är tid du kunde använda till att ringa en vän, läsa en bok, ta en promenad, eller bara... andas lugnt och känna dig närvarande i ditt eget liv.

När vi slutar använda kläder som ett sätt att kamouflera oss kan vi istället börja använda dem som ett uttryck för vilka vi är.

Inte vem vi tror att vi borde vara, eller vilka vi var i maj när blusen satt så himla perfekt.

Utan vilka vi faktiskt är precis just nu, idag.

Den verkliga kostnaden av att gömma sig

Låt mig måla upp en bild för dig.

Det är fredag kväll. Vännerna föreslår att ni ska ut och dansa.

För sex månader sedan hade du sagt ja direkt.

Men nu börjar tankarna surra direkt: "Vad ska jag ha på mig? Inget sitter bra. Jag ser förfärlig ut."

Så du tackar nej, igen. Inte för att du inte vill umgås med dem utan för att din hjärna försöker försvara dig.

Du stannar hemma i soffan, kollar serier och äter godis istället som tröst för att du inte kunde följa med.

På söndagen mår du ännu sämre än du gjorde i fredags. Du missade en kväll med vännerna och mår dessutom lite illa och har uppsvälld mage av allt godis du åt kvällen innan.

Det här är priset för att du ”gömde dig” från att göra något du älskar, att umgås med dina vänner.

Det är alltså inte bara kroppen och tankarna vi döljer.

Vi gömmer oss också från livet på andra sidan av de där löst sittande kläderna.

Livet med vänner, familj, sociala sammanhang o.s.v.

Vad händer om du byter tanke

Vad tror du hade hänt om du istället för att lyssna på de där tankarna hade sagt högt till dig själv:

"Okej hjärna, jag hör vad du säger. Men jag kommer ändå att klä mig i något som får mig att känna mig som mig, och sedan ska jag träffa mina vänner."

Inte för att bevisa något för någon annan.

Utan för att bevisa för dig själv att du kan leva ditt liv även när kroppen inte ser ut exakt som du vill.

Din första frihetskänsla - redan idag

Här är något konkret du kan göra redan nu:

Välj EN dag denna vecka där du klär dig i något som får dig att känna dig som dig själv. Inte det som döljer mest. Inte det som är säkrast.

Det som får dig att tänka: "Det här är jag, och jag är okej."

Så här gör du övningen:

1. Ställ dig i/vid garderoben eller byrån och känn efter vad som händer i kroppen när du ser dina olika kläder.
2. Känn efter om impulsen av att sträcka dig efter det "säkra" valet kommer - den stora tröjan, de lösa byxorna.
3. Andas djupt några gånger och fråga dig själv: "Vad skulle jag välja om jag litade på att jag är perfekt precis så som jag är här och nu?"
4. Välj det plagget - även om det känns läskigt.
5. Observera vad som händer i kroppen när du gör det valet.

Ja, det kan kännas läskigt först. Bara registrera att känsla än där och låt den vara.

Men lägg också märke till vad som kommer efter den känslan.

Ofta är det något som liknar... befrielse.

Som att sluta hålla andan och du får syret tillbaka - en lättnad.

Detta kommer du kanske uppleva

Den första gången du gör detta kanske du känner:

Nervositet

Rädsla för vad andra ska tänka

Impulsen att byta om igen

Det är helt normalt att känna så.

Men du kanske också märker något annat.

Något som är starkare än nervositet och rädsla:

En känsla av autenticitet

Stolthet över att du vågar, att du är modig

Insikten att världen inte går under

Det är här förändringen börjar.

Varför små steg är kraftfullare än stora språng

Du kanske tänker: "Men Louise, jag vill ju komma i form, inte bara våga ha kläder som speglar vem jag är!"

Precis! Men då måste du först förstå skillnaden mellan att lyckas och att fastna i samma mönster som du gjorde innan:

Det som inte fungerade: Att gömma dig tills du "fixat" kroppen med extremträning och hårda dieter.

Det som fungerar: Att börja leva ditt liv NU, medan du långsamt och på ett hållbart sätt arbetar mot dina hälsomål.

För när du slutar gömma dig kommer du kunna börja göra en förändring.

Du kommer sluta gömma dig från dina mål, dina drömmar, ditt liv.

Du kommer börja ta små steg varje dag, istället för att vänta på den "perfekta" dagen när du plötsligt byter till de där kläderna som speglar vem du faktiskt är.

Du kommer börja må bra igen, trotts att din kropp inte ser ut och känns precis så som du hade önskat just nu.

Ta nästa steg ut från gömstället

Om det här träffar dig rakt i hjärtat men du inte vet var du ska börja, har jag något som kan hjälpa.

I den kostnadsfria guiden 👉 5 steg mot ett hälsosammare liv delar jag konkreta tips inom artegen kost, nervsystemreglering, rytmer, vanor och ACT-baserat självledarskap – allt från ett holistiskt perspektiv anpassat för dig med t.ex. stress, hormonell obalans, "dimhjärna" eller ADHD.

Det här är en vägledning för dig som är trött på quick-fixes och vill hitta tillbaka till din inre rytm – med stöd i både vetenskap och intuition.

Ladda ner den här 
👉 5 steg mot ett hälsosammare liv

Den tar fem minuter att läsa men den kan förändra hela din höst.

Din kropp förtjänar kärlek. Inte bara när den ser ut som du vill.

Nu! 

Idag! 

Och varje dag!

Precis som den är!

Vill du läsa fler inlägg om att gömma sig bakom lösa kläder?

Nästa blogginlägg
👉 Därför kör du i diket med dina höstmål - 3 vanligaste orsakerna

Kategorier: : Hållbara vanor, Mental hälsa